Socialstyrelsen rekommenderar att barn och ungdomar med tecken på könsdysfori, eller som uttrycker önskemål om specialistkontakt, utan fördröjning remitteras till specialistteam för utredning. En rekommendation barn och ungdomspsykiatrikern Sven Román anser vara vansinnig
Sven Román, som är läkare inom barn och ungdomspsykiatrin, skrev på Twitter, att han har träffat många barn med könsdysfori.
Det föranledde mig, att fråga om han har remitterat sina patienter med könsdysfori till ett könsutredningsteam. Jag berättade, att jag ställde min fråga utifrån att Socialstyrelsens rekommenderar att barn och ungdomar med tecken på könsdysfori, eller som uttrycker önskemål om specialistkontakt, utan fördröjning remitteras till specialistteam för utredning.
Fullständig vansinne
Románs svar gick helt enkelt ut på att han ansåg Socialstyrelsens rekommendation vara ett resultat av vansinne.
Att Román påstår, att en av Socialstyrelsens rekommendationer skulle vara vansinnig, och därför väljer att inte remittera de av hans patienter som har könsdysfori till ett könsutredningsteam, kan jag inte se som annat än ett bevis för att Román anser sig veta mer om könsinkongruens, än vad såväl Socialstyrelsen som könsutredningsteamen gör.
Jag är faktiskt orolig för dessa patienters psykiska hälsa, när de nekas remis till utredningsteamen, som har både adekvat kompetens och kliniskt erfarenhet ifråga om utredningar av transsexuella barn och ungdomar.
SBUs rapport
I samma kommentar nämner Román SBU just har utvärderat forskningen om könsdysfori, där han inte hittar något vetenskapligt stöd för den vård som bedrivs av utredningsteamen. Vad han inte berättar är, att SBU inte presenterat några slutsatser alls. SBU har enbart gjort en sammanställning av studier som har publicerats.
I rapporten från SBU finns inte heller någon utvärdering av studiernas kvalitet eller resultatens tillförlitlighet. Det och inget annat, är den naturliga orsaken till att Román inte kan hitta något vetenskapligt stöd för den vård som bedrivs av utredningsteamen i rapporten.
Religion
När jag till svar skriver, att han bör remitterar sina patienter med könsdysfori till utredningsteamen, och att det inte finns något som hindra honom att ha kvar dessa som patienter och fortsätta behandla deras psykiatriska problematik, kommer ett påstående om att utredningsteamen skulle syssla med religion.
Sven Román anser tydligen att hans kollegor på utredningsteamen håller på med religion. Ett synnerligen fräckt påhopp på de som arbetar med adekvata utredningar i våra könsutredningsteam.
När jag skriver att hon borde skämmas, som kommer med sådana påhopp på sina kollegor, skryter han om sin ”breda erfarenhet” inom barn och ungdomspsykiatri.
Hur seriös är en läkare, som först skryter om sin egen erfarenhet, för att sen anklaga sina kollegor för att vara både okunniga och inkompetenta?
Inga hormoner och ingen kirurgi före 25 års ålder
Senare avslöjar Román, att det egentligen inte handlar om utredningsteamens kompetens, utan hans egen åsikt, att ingen transsexuell som inte fyllt 25 år skall kunna erbjudas adekvat vård med hormoner och kirurgi.
Román anser inte, att det skulle innebära en förhöjd risk för självmordsförsök, med en påtaglig risk för att fler avlider. Han till och med förnekar det välkända faktumet, att suicidrisken är betydlig högre bland unga transpersoner, än bland genomsnittet av befolkningen i övrigt.
Tvingas till ”könsbyte”
Den 6 december skrev Sven Román och påstod att vi i Sverige tvingar många homo- och bisexuella till ”könsbyte”.
På Juldagen påstår Román, att det under de senaste åren har begåtts tusentals övergrepp på unga vilsna personer som oftast i själva verket är homo- och bisexuella. Därefter skriver han, att det måste faktiskt betraktas som trakasserier av dessa grupper, för att sedan påstå att de inte alls vill korrigera sina kroppar.
Vad Román bevisligen förnekar, är att dessa faktiskt själv sökt sig till könsutredningsteamen, eftersom de vill genomgå den könskorrigerande vården, inklusive både hormonbehandling och könsbekräftande kirurgi.
När Román påstår att homo- och bisexuella skulle tvingas till en könskorrigering, spelar han helt medvetet ut transexuella och homo- eller bisexuella mot varandra. Vad Román inte nämner är, att många transsexuella efter könskorrigeringen är homo- bi- eller pansexuella. Det finns många transmän som har en manlig partner och många transkvinnor som har en kvinnlig partner. Därmed faller Románs påstående.
Häxjakt
Den propaganda som Sven Román tillsammans med ytterligare några läkare inom barn och ungdomspsykiatrin, ledarskribenter, krönikörer och andra debattörer bedriver liknar mer och mer en häxjakt.
Tyvärr ledar denna kampanj mot den adekvata vården av barn och ungdomar med könsinkongruens till, att föräldrar till transbarn och ungdomar skräms så pass mycket, att de helt i onödan börjar oroa sig för sina älskade barn.
Det är därför viktigare än någonsin, att vi satser så mycket vi kan, för att få ut information om könsdysfori och transsexualism. Det är även av vikt, att föräldrar till transbarn och ungdomar får ett bättre stöd från från transvården tillsammans med information om hur könsutredningsteamen arbetar.
Maria Hansson
Transaktivist
e-mail: maria.hansson@transaktivist.se