Transaktivisten

Lördag den 27 januari flyttar Transaktivisten till en ny domän. Varmt välkommen till transaktivisten.se

SVT som ska vara politiskt neutral fortsätter att producera ensidiga politiskt motiverade program

Återigen ger SVT sig ut i krig mot barn och ungdomar med könsinkongruens. Återigen kastas vi in i ett krig för att försvara deras rätt till adekvat vård. SVT som ska vara politiskt neutral fortsätter att producera ensidiga politiskt motiverade program. Nu får det ta mig fasiken vara nog. Det är dags att återigen ladda kanonerna med fakta.

SVT ställer frågan: ”Tänk om ni har fel.” Det föranleder mig att fråga SVT: ”Kan det tänkas att det är ni som har fel?” Förstår ni inte, att ni genom era ensidiga program ger ert stöd till alla de som ifrågasätter att barn och ungdomar kan vara transsexuella. Jag förväntar mig mer seriositet av public service.

Professor Christopher Gillberg må vara expert på ADHD och olika diagnoser inom autismspectrat, men han saknar adekvat kompetens om könsinkongruens. Trots det framställer SVT honom på ett sätt, som får tittarna att tro, att han är expert på området. Det är obegripligt att han tilläts ifrågasätta den adekvata vård som BUPs könsidentitetsmottagninger erbjuder unga transsexuella, utan att SVT inte ställer frågor till honom, om vad han bygger sina uttalanden på.

”Betty”s berättelse om att hon fick diagnosen direkt efter det första mötet med en läkare, handlar egentligen om den preliminära diagnosen, som alltid ställs vid det första läkarbesöket. Den preliminära diagnosen behövs för att en utredning skall kunna påbörjas. Att få en preliminär diagnos innebär inte att man per automatik får diagnosen fastställd, eftersom det först avgörs efter det att psykologutredningen är genomfört.

När utredningen är klar är det den ansvariga läkaren, som efter att ha läst utredningen och samtalat med sitt team, fattar beslutet om diagnosen ska fastställas eller inte.

Vissa påstår, att alla får diagnosen fastställd. Men det är faktiskt inte så. Ett exempel på det är transtjejen som här om dagen fick information om att hon inte får sin diagnos fastställd. Hon är blott en av många.

Lite om begreppet kön

Kön är faktiskt ett komplext begrepp och kan definieras utifrån ett antal utgångspunkter, exempelvis dessa tre:

• Juridiskt kön – Det kön individen har enlitg folkbokföring med könsdefinierat personnumret. Kan benämnas som tilldelat kön vid födseln.  
• Medicinskt kön kan delas in i:
– Kromosomalt kön (XX eller XY)
– Hormonellt kön (kvinnlig eller manlig könshormonfördelning
– Anatomiskt kön (fenotypiskt kön, dvs hur man ser ut avseende inre och yttre könsorganen och sekundära könskarakteristika = behåring, kroppskonstitution, bröst m m)  
• Könsidentitet – Den inre personliga upplevelsen av att vara eller tillhöra ett visst kön. Könsidentiteten är del av den jag upplevelse som hjärnan skapar

Numera vet man att transsexualism är ett medfött biologisk tillstånd, som beror på att den delen av hjärnan som styr vår könsidentitet avviker från vårt medfödda kön. Forskning har visat att vissa av kärnorna i hypotalamus hos transsexuella män-till-kvinnor har samma storlek som kvinnors kärnor och tvärtom. Det är dessutom klargjort att män-till-kvinnor reagerar på feromoner på samma sätt som kvinnor.

Det påstås även, att det är bättre att behandla könsinkongruens med terapi, än att som idag erbjuda utredning, hormonbehandling och könsbekräftande kirurgi. Men det går faktiskt inte att effektivt behandla med terapi. En sådan terapi kommer att orsaka ett omfattande psykiskt lidande för den det drabbar. Det avhjälps inte heller med sporadiska klädbyten eller att sminka sig efter jobbet.

Maria Hansson
Transaktivist

Referenser:

https://www.internetmedicin.se/behandlingsoversikter/plastikkirurgi/transsexualism-konsdysfori
https://www.dagenssamhalle.se/samhalle-och-valfard/skola/bunta-inte-ihop-alla-konsavvikelser/

Numrera känner läkarvetenskapen till att vissa av kärnorna i hypotalamus hos transsexuella män-till-kvinnor har samma storlek som kvinnors kärnor och tvärtom.

Det finns de som gång på gång påstår, att jag är en man. Dessa påstående framförs av transexkluderande radikalfeminister och av transfober från den yttersta högern. Det är alltid med hänvisning till det biologiska könet,  som detta påstående framförs.

Exempelvis kom en ung kvinna fram till mig i Pridepark för att ifrågasätta att jag är kvinna. Hon hänvisade till det biologiska könet upprepande gånger.

När jag berättade att det faktiskt finns ett allt solidare vetenskapligt stöd för en biologisk förklaring till att vissa föds med en könsidentitet som inte stämmer överens med det medicinska könet, fick jag veta att att jag inte fick komma med biologiska argument.

När jag ifrågasatta att hon fick använda sig av biologiska argument, medan jag inte fick fick göra det, var hon inte intresserad av att fortsätta vårt samtal.

Numrera känner man inom läkarvetenskapen till att vissa av kärnorna i hypotalamus hos transsexuella män-till-kvinnor har samma storlek som kvinnors kärnor och tvärtom. Man känner även till att män-till-kvinnor reagerar på feromoner (luktlösa ämnen som retar neuron i nässlemhinnan) på samma sätt som ändra kvinnor.

Det finns alltså ett vetenskapligt stöd för en biologisk förklaring till transsexualism.

Maria Hansson
Transaktivist

”Om könets existens” är titeln på Kajsa Ekis Ekman senaste bok, en bok där hon går till angrep på transsexuella. De argument hon framför som fakta, är inget annat än verbala anklagelser helt utan substans. Tyvärr går det inte att bemöta allt i en debattartikel. Därför ska jag enbart ta upp några få av de påståenden som finnes i boken.

Kajsa Ekis Ekman ondgör sig över, att överläkaren Cecilia Dhejne utsågs till ”Årets transhjälte” på Pridefestivalen 2017. Bland annat anklagas Dhejne av Ekis Ekman, för att ha gjort om många homosexuella till heterosexuella. Att Ekis Ekman tydligen inte kan gör skillnad på sexuell läggning och transsexualism förvånar mig inte. Det finns inte en enda homosexuell, som genomgår en transition, för att bli heterosexuell, lika lite på att de skulle finnas någon heterosexuell som genomgått en transition förstår att bli homosexuell. Det kön man är intresserad av innan sin transition, är självklart också det kön man är intresserad av efter transitionen.

Man kan undrar varför Kajsa Ekis Ekman ger sig på Cecilias Dhejne. Jag kan enbart se det som så, att hon ger sig på Dhejne, en av Sveriges främsta experter på könsinkongruens, för att svartmåla henne. När Ekis Ekman framför sitt påstående om att homosexuella görs om till heterosexuella, handlar om ett medvetet försök, att spela ut transsexuella och homosexuella mot varandra, med hopp om att homosexuella ska bli negativt inställda till transsexuella.

Kajsa Ekis Ekman skrivit denna bok, där hon inte enbart påstår att heterosexuella görs om till homosexuella, utan även framför det ena horribla argumentet efter det andra, beror helt och hållet på, att hon liksom andra transexkluderande radikalfiminister, vill sätta käppar i hjulet för alla transsexuella, och återgå till tiden före 1972, där Sverige var först i världen, att tillåta ändring av könstillhörigheten (det juridiska könet), samtidigt som transsexuella fick rätt, att genomgå en könsbekräftande operation.

Kajsa Ekis Ekman anser, att man ska ”hjälpa” transsexuella att bli nöjda med sina kroppar”. Jag kan inte se det på annat sätt, än att Ekis Ekman totalt ignorerar den psykiska påfrestning det är för en tjej, att se en kille i sin spegel. Ekis Ekman har även svårt, att förstå det lidande det är för en kille, att se en tjej i sin spegel.

Kajsa Ekis Ekman är emot regeringens arbete för en helt ny könsidentitetslag, där Socialstyrelsens Rättsliga Råd fråntas sitt nuvarande uppdrag, att fatta beslut ifråga om ändring av könstillhörigheten. Eftersom Ekis Ekman har en patriarkal syn på kön, där enbart det biologiska könet ska anses rätt, ser hon transsexuella och andra transpersoner som ett hot mot kvinnokampen, och jämställdhet. Inget kan vara mer fel, eftersom just personer med könsinkongruens ständigt får kämpa för sitt existensberättigande, mot den patriarkala synen på kön.

Att transexkluderande radikalfiminister anser sig ha rätten på sin sida, att förneka transpersoner rätten att leva sina liv som sig själv, handlar om att dessa cispersoner, totalt saknar empati för personer med könsinkongruens. Det handlar även om, att vi transpersoner ska tvingas in i den patriarkala cisnormen. Kajsa Ekis Ekman bryr sig inte ett dugg om hur hennes ord leder till, att transsexuella känner sig ifrågasatta och exkluderande ur samhällsgemenskapen.

Maria Hansson
Transaktivist
Föreläsare
Debattör

Läkare utan adekvat kompetens om könsinkongruens gödslar på med olika direkt osanna uppgifter

Remisserna till BUPs könsidentitetsmottagninger har minskat. Den största minskningen ses hos BUP KID. Det finns flera orsaker till minskningen. 

Den tidigare ökningen berodde bland annat på det faktum, att när media 2014 alltmer uppmärksammade unga transpersoner, och berättade att det fanns möjlighet för såväl vård som utredning, fanns det många som inte tidigare vågat berätta för någon. Dessa tog nu steget och blev remitterat till någon av BUPs könsidentitetsmottagninger. Det handlade om, ett under flera år uppdämt behov. Vi är nu i det läget, att vi hunnit ikapp, vilket innebär att det blir färre som begär remis till någon av BUPs könsidentitetsmottagninger.

Häxjakt

Det är även ett faktum, att en större del av minskningen beror på den häxjakt några läkare, som helt saknar adekvat kunskap om könsinkongruens bedrivit på sociala medier och även i olika debattartiklar i dagspressen. Man har bland annat anklagat sina kollegor på BUPs könsidentitetsmottagninger för att vara okunniga. Det har framförts anklagelser om, att irreversibel hormonbehandling sättas in efter några få veckor. En läkare har till och med påstått, att här i Sverige tvingas unga homo- och bisexuella genomgå könskorrigerande medicinering och kirurgi. Nämnda läkare jämförde Sverige med Iran.

Den enskild största andel av minskningen beror på överdrivna påståenden, om att antalet som ångrar sig skulle ha ökat markant. Vissa har framfört att det handlar om tusentals. Visserligen finns det tusentals ångrare, om vi räknar in hela värden. De absolut flesta ångrare finns i vissa delstater i USA, Kanada, Thailand, och andra länder, där den som betalar för sig, kan genomgå underlivskirurgi helt utan att någon adekvat utredning först genomförts. I Sverige krävs en utredning och en fastställd könsdysforidiagnos.

Hur ser det då ut med ångrare här i Sverige? Det finns tyvärr ingen adekvat statistik. Av den orsaken kan man enbart utgår ifrån de som berättar öppet, de som har kontakt med könsidentitetsmottagningerna och de som begärt ändra sin könstillhörighet tillbaka till det kön hen tilldelades vid födseln. Utgår man från det, handlar det om ungefär 0.6%.

Skrämmer föräldrar

Just dessa felaktiga påståenden om en stor ökning av ångrare, framförs enbart för att skrämma föräldrar. En del av minskningen av nyinkomna remisser, beror just på att föräldrarna blivit skrämda av den oseriösa propaganda vi sett under en rad av år nu. Läkare utan adekvat kompetens om könsinkongruens gödslar på med olika direkt osanna uppgifter, där det även helt felaktigt påstås att irreversibel hormonbehandling sätts in väldigt snabbt, och läkare vid BUPs könsidentitetsmottagninger anklagas för att vara okunnige. Här har även media, exempelvis SVTs Uppdrag Granskning, välvilligt ställt upp och spridit överdrivna och direkt osanna påståenden.

Svårare att få remis

Ytterligare en orsak till minskningen av nyinkomna remisser, är exempelvis hur svårt det blivit för unga transpersoner, att få en remis till BUPs könsidentitetsmottagninger. BUP KID, den mottagning som rapportera den största minskningen av inkomna remisser, godtar numera enbart remis som kommer från någon av BUPs kliniker. Efter att BUP KID infört denne nya rutin, har unga med könsinkongruens sett hur deras könsidentitet blivit ifrågasatt av den lokala BUP kliniken.

Tidigare i år kom en ny uppdatering av Socialstyrelsens folder : ”Till dig som möter personer med könsdysfori i ditt arbete.” I den kan man bland annat läsa: ”De som söker sig till vården möts ibland av avfärdanden eller utsätts för utredningar eller behandlingar som inte har med könsidentitetsproblematiken att göra.” I samma folder, kan man även läsa: ”Idag finns möjligheter till specialiserad rådgivning, utredning och behandling. Det är därför viktigt att du remitterar personen vidare när personens problem handlar om könsidentitet.”

Utifrån det kan man enbart undrar, hur kommer det sig, att allt fler ungdomar med könsinkongruens blir ifrågasatta av professionen på BUP? Personligen tror jag, att det beror på den kampanj mot transvården, som förts, och fortfarande förs i media.

Allt det vi har kämpat för, alla de rättigheter vi hjälpt ungdomar med könsinkongruens att få, är nu raserat. Vi är tillbaka på ruta ett.

Så här kan vi inte ha det. Kampen för dessa unga medmänniskors rättigheter måste trappas upp. Vi kommer inte att ge oss, för än att unga transpersoner återigen blir respekterade, och får rätt till adekvat vård, utredning och diagnos.

Maria Hansson
Transaktivist
Föreläsare
Debattör
e-mail: maria.hansson@transaktivist.se

Föräldrar till barn och unga med könsdysfori uppger, att de får ett mycket bra bemötande av personalen på BUPs könsidentitetsmottagninger

De senaste två åren har det växt till ett motstånd mot att barn och ungdomar med könsdysfori erbjuds utredning och adekvat behandling. Läkare inom barn och ungdomspsykiatrin kritisera sina kollegor på BUPs könsidentitetsmottagninger, och anklagar dem för att vara okunniga.

SVTs Uppdrag Granskning lät föräldrar kritisera BUPs könsidentitetsmottagninger, utan att låta nöjda föräldrar komma till tals. Olika dagstidningar har haft artiklar, där kritiska föräldrar fått komma till tals, helt utan att ge nöjda föräldrar samma möjlighet, att få dela med sig av sina erfarenheter.

Den ena ledarartikel efter den andra, och den ena debattartikel efter den andra har ensidigt refererat till den kritik som några läkare och föräldrar framfört. Det som finns att läsa är ensidigt, och på en hel del områden vilseledande.

Föräldrar till barn med könsdysfori deltog i en enkät undersökning

Eftersom jag kunde konstatera, att det som framkommit i media varit ensidigt, beslöt jag mig för att i en enkät ställa sju frågor, och bjuda in föräldrar vars barn och ungdomar är, eller har varit patienter på någon av BUPs könsidentitetsmottagninger, för att besvara frågorna. 45 av dessa föräldrar deltog.

Fler transkiller än transtjejer

På den första frågan, om hur barnen identifiera sig, framgår det tydligt, att det är fler transkiller än transtjejer, som söker sig till könsidentitetsmottagningerna, precis som media har rapporterat.

Det syns även, att nu när ickebinära inkluderats i könsidentitetsmottagningernas patientgrupp, ingår de ökningen, av ungdomar som utreds för könsdysfori.

Väntetiden från remis till första besöket är för lång

Att 68,89% anser att deras barn och ungdomar fått stå i kö till könsidentitetsmottagningen för länge, bekräftar problemet med de långa köer som finns hos BUPs könsidentitetsmottagninger.

Eftersom Socialstyrelsen anser, att det är viktigt att man remitterar en patient vidare till ett specialistteam om patientens problem handlar om könsidentitet, kan jag inte anse annat, än att de långa köerna är direkt kontraproduktiva.

Föräldrarna upplever att de får ett mycket bra bemötande

Jag bad föräldrarna besvara frågor om hur specialist teamet bemöter dem. Skalan som användes i frågan innebar att 0 = mycket dåligt, 5 = bra och 10 = kan inte bli bättre. Jag blev därför väldigt förvånad, när resultat redovisades på en skala mellan 0 och 100. Hur det blev så, har jag ingen aning om. Därför anpassade jag medelvärdet till skalan 0 till 10. Resultatet hamnade då på 8,2.

Att medelvärdet är så högt som 8,2 överraskade till och med mig, med tanke på allt man kan läsa i media, om föräldrar som anser sig dåligt bemötta av transvården. Ett medelvärde på 8,2 där 10 är bäst, innebär att en klar majoritet av föräldrarna anser att de får ett mycket bra bemötande av teamen.

Ingen av föräldrarna anser att deras barn har börjat med hormonblockerare för tidigt

Med tanke om alla skriverier om att pubertetsblockare sätts in för tidigt, är det överraskande, att ingen av föräldrarna anser, att deras barn påbörjat denne del av behandlingen för tidigt, samtidigt som 13,64% anser den har påbörjats för sent.

Hormonbehandlingen sätts inte in för snabbt

Även ifråga om behandling med hormoner, är det ingen av föräldrarna som anser, att hormoner sätts in för snabbt, samtidigt som 4,44% anser att det tog för lång tid innan deras barn fick börja med hormoner.

Detta är verkligen överraskande, med tanke på hur läkare och några föräldrar i media anklagat BUPs könsidentitetsmottagninger för att tillåta insättande av hormoner för snabbt och utan någon ordentlig utredning.

Personalen på BUPs könsidentitetsmottagninger är professionella

Denna fråga ställdes med tanke på, att det finns läkare inom barn och ungdomspsykiatrin, som på Twitter påstår att personalen på BUPs könsidentitetsmottagninger är okunniga.

Detta motsägs av att hela 81,82% av föräldrarna anser att personalen är professionella som kan sin sak.

4,55% anser att personalen är okunniga. Det skulle ha varit intressant, att veta varför de anser det. Hur som helst är det bra, att de lämnat ett ärligt svar på frågan. Det är viktigt, att alla får komma till tals, även i denne form av enkäter.

BUPs könsidentitetsmottagninger behövs för barnens och ungdomarnas skuld

När det finns läkare inom psykiatrin, debattörer och skribenter som vill lägga ned BUPs könsidentitetsmottagninger, fann jag det viktigt att fråga vad föräldrar till barn och ungdomar med könsdysfori, anser om det. Hela 95,35% vill ha mottagningarna kvar, och anser att det skulle bli en katastrof för deras barn, ifall mottagningarna inte får fortsätta med att erbjuda barn och unga med könsdysfori en adekvat vård.

Konklusion

BUPs könsidentitetsmottagninger gör ett bra jobb, som uppskattas av en majoritet av föräldrar till barn och ungdomar med könsdysfori. De 45 föräldrar som medverkat med svar i min enkät, har förtroende för transvården. Resultatet av enkäten är tydlig. En stor majoritet anser att personalen på könsidentitetsmottagningerna är professionella och kunniga. Det framgår klart och tydligt, att det endast är en liten minoritet som vill att könsidentitetsmottagninger skall läggas ned. Det framgår med all tydlighet, att föräldrar till transbarn och ungdomar får ett mycket bra bemötande av personalen på mottagningarna.

Maria Hansson
Transaktivist
föreläsare
debattör
e-mail: maria.hansson@transaktivist.se

Vad blir nästa sak, som vi transsexuella och andra transpersoner ska anklagas för

Från att ha kritiserat BUPs könsutredningsteam, ifrågasatt könskorrigering av personer som inte fyllt 25, via gnäll över att det pratas mycket trans i HBT+ sammanhållning, har barn och ungdomspsykiatri läkaren Sven Román, börjat klaga på ”transrörelsens påverkan av vårt språkbruk”.

Ett mönster

Jag ser ett mönster träda fram, som jag inte gillar alls. Ett mönster vi såg för i tiden, när homo- och bisexuella ifrågasattes, skulle ”botas” med samtalsterapi, och när man pratade mer om ”homolobbyn”, än vad man gör idag.

Det nya mönstret är: ”Bota” transsexuella med samtalsterapi, ”translobbyn” stopper studier och har för stort inflytande. Nu är det tydligen också de transsexuellas fel, att språket förnyas precis som det gjort i evinnerliga tider.

Vad blir nästa sak, som vi transsexuella och andra transpersoner ska anklagas för?

Ett är dock säkert. Det finns de som arbetar effektivt för att styra tillbaka utvecklingen för transpersoner, speciellt för transsexuella till där vi var 1970. Sen finns det de, som fortsätter kämpa för transpersoners rättigheter. Jag är en av de sistnämnda.

Maria Hansson
Transaktivist
e-mail: maria.hansson@transaktivist.se

Det finns en överhängande risk för, att självmedicinering kommer att öka och att fler kommer att åka till Thailand, för att där genomgå en könsbekräftande operation.

Det finns läkare inom barn och ungdomspsykiatrin vägrar remittera barn och ungdomar med könsdysfori till ett könsutredningsteam, för att i stället låta patienten gå igenom en samtalsterapi, som i sin tur helt saknar evidens.

En av dessa läkare är Sven Román, som i ett svar till mig på Twitter skrev, att han har patienter med könsdysfori. När jag frågade, om han remitterat dessa patienter till ett könsutredningsteam var svaret, att det tänker han inte göra, eftersom han anser, att könsutredningsteamen är okunniga.

Trotsar Socialstyrelsens rekommendation

Sven Román trotsar alltså Socialstyrelsens rekommendation, att en remis ska skickas omgående. Román går så långt, att han på Twitter kallar Socialstyrelsens rekommendation för vansinnig.

Jag kan inte se det på annat sätt, än att det är väldigt självmotsägande, när samma läkare som är så mycket för försiktighets principen och vikten av evidensbaserad vård, vill ersätta den vård som har viss evidens, med en samtalsterapi, som saknar evidens. Dessutom är det viktigt att både utreda och behandla patienter för att få de forskningsunderlag som behövs, för att kunna förbättra evidensen.

Risk att självmedicineringen kommer att öka

Om man helt stoppar all behandling för patienter under 25 år, som Sven Román med flera vill, kommer vi aldrig att få någon evidens rörande de patienter som är yngre än så. Att ovan på det, avveckla BUPs könsutredningsteam, Som det också finns ett krav på, kommer med största sannolikhet att leda till en ökad suicidrisk. Samtidigt finns en överhängande risk för, att självmedicinering kommer att öka och att fler kommer att åka till Thailand, för att där genomgå en könsbekräftande operation.

Kommer att fortsätta säga sanningen

I samband med diskussioner på Twitter, där jag påtalat att det kommer att bli en ökat suicidrisk, ifall man skulle avveckla BUPs könsutredningsteam, fick jag detta svar av Sven Román:

”Finns inga som helst bevis för att suicidrisken ökar om barn och unga vuxna inte får könskorrigerande behandling, så ett helt inadekvat argument. Oseriöst och aggressivt att använda ett sådant argument om det saknar vetenskapligt stöd.”

Självklart skrev jag ett svar på Románs påstående om, att mina argument skulle vara både oseriösa och aggressiva:

”Så du menar på fult alvar, att jag ska hålla tyst om min erfarenhet av 12 års arbete med sånt som rör könsinkongruens, mer än tio års erfarenhet av ideellt arbete med stöd till barn, ungdomar och anhöriga, samt tre års arbete som ansvarig för Transjouren Hälsingland.

Allt medan du ska ha rätten att kalla könsutredningsteamen för okunniga, och företräda en terapiform, som helt saknar vetenskaplig provning och evidens.

Men nej, jag kommer fortsätta säga sanningen, fast du kallar det för att vara oseriöst och aggressivt.”

Om man stänger ned könsutredningsteamen för barn och ungdomar, finns det inga utredare som kan stoppa dem som inte borde behandlas med hormoner, och inga åldersgränser för när behandlingen startar. Det kommer inte heller finnas någon hälsovård som övervakar behandlingen, justerar doser, och ingen som upptäcker allvarliga biverkningar i tid. Självmedicineringen leder onekligen till en risk för, att de som självmedicinerar tar för mycket hormoner, och därmed kan råka väldigt illa ut, med risk för tromboser, lungemboli, stroke och hjärtinfakt.

För de som åker utomlands för att operera sig, finns en enorm risk för komplikationer och biverkningar. Därutöver ökar risken, att flera av dem kommer att ångra sig, eftersom de genomgått operationen, utan att någon adekvat utredning föregått könskorrigeringen.

Så kan vi INTE ha det!!!

Maria Hansson
Transaktivist
e-mail: maria.hansson@transaktivist.se

Socialstyrelsen rekommenderar att barn och ungdomar med tecken på könsdysfori, eller som uttrycker önskemål om specialistkontakt, utan fördröjning remitteras till specialistteam för utredning. En rekommendation barn och ungdomspsykiatrikern Sven Román anser vara vansinnig

Sven Román, som är läkare inom barn och ungdomspsykiatrin, skrev på Twitter, att han har träffat många barn med könsdysfori.

Det föranledde mig, att fråga om han har remitterat sina patienter med könsdysfori till ett könsutredningsteam. Jag berättade, att jag ställde min fråga utifrån att Socialstyrelsens rekommenderar att barn och ungdomar med tecken på könsdysfori, eller som uttrycker önskemål om specialistkontakt, utan fördröjning remitteras till specialistteam för utredning.

Fullständig vansinne

Románs svar gick helt enkelt ut på att han ansåg Socialstyrelsens rekommendation vara ett resultat av vansinne.

Att Román påstår, att en av Socialstyrelsens rekommendationer skulle vara vansinnig, och därför väljer att inte remittera de av hans patienter som har könsdysfori till ett könsutredningsteam, kan jag inte se som annat än ett bevis för att Román anser sig veta mer om könsinkongruens, än vad såväl Socialstyrelsen som könsutredningsteamen gör.

Jag är faktiskt orolig för dessa patienters psykiska hälsa, när de nekas remis till utredningsteamen, som har både adekvat  kompetens och kliniskt erfarenhet ifråga om utredningar av transsexuella barn och ungdomar.

SBUs rapport

I samma kommentar nämner Román SBU just har utvärderat forskningen om könsdysfori, där han inte hittar något vetenskapligt stöd för den vård som bedrivs av utredningsteamen. Vad han inte berättar är, att SBU inte presenterat några slutsatser alls. SBU har enbart gjort en sammanställning av studier som har publicerats.

I rapporten från SBU finns inte heller någon utvärdering av studiernas kvalitet eller resultatens tillförlitlighet. Det och inget annat, är den naturliga orsaken till att Román inte kan hitta något vetenskapligt stöd för den vård som bedrivs av utredningsteamen i rapporten.

Religion

När jag till svar skriver, att han bör remitterar sina patienter med könsdysfori till utredningsteamen, och att det inte finns något som hindra honom att ha kvar dessa som patienter och fortsätta behandla deras psykiatriska problematik, kommer ett påstående om att utredningsteamen skulle syssla med religion.

Sven Román anser tydligen att hans kollegor på utredningsteamen håller på med religion. Ett synnerligen fräckt påhopp på de som arbetar med adekvata utredningar i våra könsutredningsteam.

När jag skriver att hon borde skämmas, som kommer med sådana påhopp på sina kollegor, skryter han om sin ”breda erfarenhet” inom barn och ungdomspsykiatri.

Hur seriös är en läkare, som först skryter om sin egen erfarenhet, för att sen anklaga sina kollegor för att vara både okunniga och inkompetenta?

Inga hormoner och ingen kirurgi före 25 års ålder

Senare avslöjar Román,  att det egentligen inte handlar om utredningsteamens kompetens, utan hans egen åsikt, att ingen transsexuell som inte fyllt 25 år skall kunna erbjudas adekvat vård med hormoner och kirurgi.

Román anser inte, att det skulle innebära en förhöjd risk för självmordsförsök, med en påtaglig risk för att fler avlider. Han till och med förnekar det välkända faktumet, att suicidrisken är betydlig högre bland unga transpersoner, än bland genomsnittet av befolkningen i övrigt.

Tvingas till ”könsbyte”

Den 6 december skrev Sven Román och påstod att vi i Sverige tvingar många homo- och bisexuella till ”könsbyte”.

På Juldagen påstår Román, att det under de senaste åren har begåtts tusentals övergrepp på unga vilsna personer som oftast i själva verket är homo- och bisexuella. Därefter skriver han, att det måste faktiskt betraktas som trakasserier av dessa grupper, för att sedan påstå att de inte alls vill korrigera sina kroppar.

Vad Román bevisligen förnekar, är att dessa faktiskt själv sökt sig till könsutredningsteamen, eftersom de vill genomgå den könskorrigerande vården, inklusive både hormonbehandling och könsbekräftande kirurgi.

När Román påstår att homo- och bisexuella skulle tvingas till en könskorrigering, spelar han helt medvetet ut transexuella och homo- eller bisexuella mot varandra. Vad Román inte nämner är, att många transsexuella efter könskorrigeringen är homo- bi- eller pansexuella. Det finns många transmän som har en manlig partner och många transkvinnor som har en kvinnlig partner. Därmed faller Románs påstående.

Häxjakt

Den propaganda som Sven Román tillsammans med ytterligare några läkare inom barn och ungdomspsykiatrin, ledarskribenter, krönikörer och andra debattörer bedriver liknar mer och mer en häxjakt.

Tyvärr ledar denna kampanj mot den adekvata vården av barn och ungdomar med könsinkongruens till, att föräldrar till transbarn och ungdomar skräms så pass mycket, att de helt i onödan börjar oroa sig för sina älskade barn.

Det är därför viktigare än någonsin, att vi satser så mycket vi kan, för att få ut information om könsdysfori och transsexualism. Det är även av vikt, att föräldrar till transbarn och ungdomar får ett bättre stöd från från transvården tillsammans med information om hur könsutredningsteamen arbetar.

Maria Hansson
Transaktivist
e-mail: maria.hansson@transaktivist.se

I vårt avlånga land, finns ensamma transsexuella, som inget annat vill, än att fira jul med sina föräldrar, syskon och andra anhöriga. Men det går inte, eftersom de utsättas för kränkningar ständigt och jämt.

Julafton lider mot sitt slut. Jag är tacksam och glad, för att jag fått fira dagen tillsammans med min älskade fru, min svärfar, min svåger, min svägerska och hennes barn.

Samtidigt går mina tanker till alla, som sitter i sin ensamhet utan några anhöriga att fira jul med. Och extra mycket tänker jag just nu, på de transsexuella som måste fira jul i ensamhet, eftersom deras föräldrar och andra närstående utesluter dem från familjegemenskapen.

Bara för att dessa transsexuella valt att leva livet som den de är, kan de inte umgås med sina föräldrar, eftersom föräldrarna ständigt är på dem, tilltalar dem med det namn de inte har, och vägrar använda rätt pronomen. Föräldrar och anhöriga som hela tiden säger: ”Men lägg av nu. Sluta låtsas vara någon annan än den du är född att vara.”

I vårt avlånga land, finns ensamma transsexuella, som inget annat vill, än att fira jul med sina föräldrar, syskon och andra anhöriga. Men det går inte, eftersom de utsätts för kränkningar ständigt och jämt.

Mitt löfte

Till alla ensamma transsexuella, andra transpersoner, homosexuella, bisexuella och pansexuella, som blivit exkluderat från era familjer, och av den orsaken inte kan fira jul med dem, säger jag: God Jul på er. Jag tänker på er. Jag bryr mig om er.

Jag ger er även löftet, att jag ska kämpa vidare för er, och er rätt att vara er själva. Jag kommer att fortsätta informera om könsinkongruens, vilket är extra viktigt just nu, när det pågår rena häxjakten på transsexuella.

Glöm aldrig bort, att ingen kan göra detta ensamt. Men tillsammans kan vi göra mycket.

Snart börjar 2020. Må det bli året, där vi tillsammans lyckas göra livet bättre för oss alla. Året där vi får se ett mycket mer inkluderande samhälle. Året som avslutas med en julhelg, där ingen av oss tvingas sitta ensamma hemma, när våra familjer fira jul tillsammans.

Maria Hansson
Transaktivist
e-mail: maria.hansson@transaktivist.se