Idag utsågs Stefan Löfven till statsminister, trots att antalet ja röster var 38 färre än antalet nej röster. Nu ifrågasätter jag inte, att Löfven utifrån gällande bestämmelser i Grundlagen, utsågs till statsminister. Däremot är jag tveksam till gällande lagstiftning, eftersom jag ser risker för att framtida politiker kan utnyttja system på ett sätt, som inte var lagstiftarens intentioner, när grundlagsändringen kom till.
Så länge vi har en lagstiftning, som är utformat på så sätt, att det krävs 175 av ledamöterna i Riksdagen röster nej till talmannens nominering av statsministerkandidat, finns en risk att Sverige får en regering, som i det föregående valet inte fått mer än 10 – 15% av väljarnas röster (förtroende).
Med nuvarande lagstiftning kan en av talmannen föreslagen statsministerkandidat, faktiskt få bilda regering, även om så lite som 15 ledamöter röster ja, och trots att 174 röster nej. Det är inte rätt, att en demokrati som Sverige, har ett sådant system för att tillsätta en statsminister.
Jag vill nte heller se ett system, där det krävs 175 röster, för att utse en ny statsminister. Med ett sådant system, skulle det bli väldigt svårt, att få till en regering, om det inte finns ett underlag för en majoritetsregering.
Vad jag helst av allt skulle vilja se, och vad jag anser är det bästa utifrån ett demokratiskt synpunkt, är att den som ska kunna utses till statsminister får fler ja röster än nej röster.
Jag kan värka bitter, men nej det handlar inte om det. Det är enbart så, att jag finner de grundlagsfästa reglerna för hur val av statsminister ska gå till, strider mot det man förväntar sig i en demokrati.
maria.hansson@transaktivist.se