Ledare
Det är viktigt att transkvinnor blir respekterade som de kvinnor de är, samtidigt som det är lika viktigt att transmän blir respekterade som de män de är
Trots att Sverige kommit väldigt långt med olika frågor som rör transpersoner, finns det i vårt land transexkluderande radikalfeminister (TERF), som bedriver en häxjakt på transkvinnor, som enligt dem inte är riktiga kvinnor.
På Facebook råkade jag för några år sedan, komma i diskussion med en några transexkluderande radikalfeminister, som påstod att transsexualism är en religion. Jag blev attackerat bland annat för, att jag självklart gör mina behov på damernas. En skribent ansåg, att jag skulle uppsöka herrarnas, och ville ha en lagstiftning som förbjuder transkvinnor från att uppsöka damernas. Ett argument var, att ingen transkvinna har blivit våldtagen på herrernas. Tacka tusan för det. Det beror helt och hållet på, att ingen transkvinna uppsöker herrernas.
I den häxjakt dessa extremfeminister bedriver tillsammans med antitranslobbyn mot transkvinnor, påstås det bland annat att människan omöjligt kan byta kön. Ett vanligt förekommande påstående är: ”Kvinnor är inte silikonbröst och ett kirurgiskt skapat hål. Att jämföra den slida som transkvinnor har med den magiska organet en fitta är är fan en hädelse.” Citatet är hämtat från en av alla de tonårstjejer, som de senaste åren rekryterats av vuxna transexkluderande radikalfeminister.
Journaliststen och författaren Kajsa Ekis Ekman är en av de svenska transexkluderande radikalfiministers mest kända profiler. I sin bok ”Om könets existens” ondgör Ekis Ekman sig bland annat över, att överläkaren Cecilia Dhejne utsågs till ”Årets transhjälte” på Pridefestivalen 2016.
Enligt Ekis Ekman skall Dhejne genom sitt arbete på könsidentitetsmottagningen ANOVA vara ansvarig för att många homosexuella blivit omgjorda till heterosexuella. Att Ekis Ekman tydligen inte känner skillnaden på sexuell läggning och könsinkongruens förvånar mig inte. Sanningen är att det inte finns en enda homosexuell, som genomgår en transition, för att bli heterosexuell. De finns inte heller någon heterosexuell som genomgår en transition för att bli homosexuell.
Att Ekis Ekman ger sig på Cecilias Dhejne, en av Sveriges främsta experter på könsinkongruens, är inget annat än ett medvetet försök, att spela ut homo- och transsexuella mot varandra.
Ekis Ekman står för en patriarkal syn på kön, där det biologiska könet är det enda rätta. Denna patriarkala syn på kön, är den troliga orsaken till att hon ser transsexuella och andra transpersoner som ett hot mot jämställdhet och kvinnors rättigheter. Ekis Ekman anser bland annat, att man ska ”hjälpa” transsexuella att bli nöjda med sina kroppar. Den som på allvar tror, att man kan ”hjälpa” transsexuella att bli nöjda med sina kroppar, är antingen totalt empatilöst, eller okunnig i vad könsinkongruens handlar om.
Det är just denna patriarkala syn på kön som är orsaken till, att personer med könsinkongruens ständigt får kämpa för sitt existensberättigande.
Ekis Ekman bok, handlar helt och hållet om, att hon liksom andra transexkluderande radikalfiminister, vill sätta käppar i hjulet för alla transsexuella, och återgå till tiden före 1972, där Sverige var först i världen, att tillåta ändring av könstillhörigheten (det juridiska könet), samtidigt som transsexuella fick rätt, att genomgå en könsbekräftande operation.
Den häxjakt transexkluderande radikalfiminister bedriver i första hand mot transkvinnor, men även mot transmän, tillsammans med det patriarkala hatet vi utsätts för, kan leda till en växande suicidrisk bland transsexuella, som även drabbas av annan form av transfobi.
Att transexkluderande radikalfiminister anser sig ha rätten på sin sida, att förneka transpersoner rätten att leva sina liv som sig själv, handlar om att dessa cispersoner, totalt saknar empati för personer med könsinkongruens. Det handlar även om, att vi transpersoner ska tvingas in i den patriarkala könsnormen.
Transexkluderande radikalfeminister bryr sig inte ett dugg om hur deras ord leder till, att transsexuella känner sig ifrågasatta och exkluderande ur samhällsgemenskapen. Det är därför både viktigt och nödvändigt att vi transkvinnor får stöd i vår kamp för att bli accepterade och respekterade för vad vi är, nämligen kvinnor. På samma sätt är det även viktigt, att transmän får stöd i deras kamp för att bli accepterade och respekterade för vad de är, nämligen män.
Maria Helena Kethy Hansson
maria.hansson@transaktivist.se